PRATA MED TRÄD
2026-06-09
I skogen hittar jag mitt träd, en stor vildvuxen tall.
Jag går ett varv runt tallen med följande tankar:
Min största rädsla är att jag ska glömma Gud.
Att någon eller något ska ta Gud ifrån mig.
Att någon tvingar mig, får mig att mot min vilja deklarera att Gud inte finns.
Jag vänder mig mot syd och får frågan:
”Kom ihåg varför du kom.”
Jag kom hit för att uttrycka min kärlek till Gud på alla tänkbara sätt.
Jag gör det inte bara för mig, utan för alla jag möter, för hela mänskligheten.
Detta är mitt löfte, när jag fick möjligheten att komma tillbaka, med vissheten om att min närvaro skulle stödja uppvaknandet och medvetande-höjningen i Moder Jord och Hennes invånare.
Jag vänder mig mot väster och frågar:
”Vad hindrar mig från detta?”
Din rädsla att inte duga i andras ögon.
Din rädsla att inte få vara med.
Din rädsla att bli utesluten.
”Hur kan jag bryta detta?”
Genom att veta att du och de du möter inte är dessa sinnen.
Snarare är du och de du möter kidnappade av sinnet, påhejade av yttre energier som självvalt valt att glömma Gud.
”Och hur kommer jag dit?”
- Seva
- Devotion
- Surrender
- Celebration
Och du går nu in i firandets steg.
Men för att stanna där får du aldrig glömma steg 1, 2 och 3. De behöver alla upprepas dagligen.
”Och tänk om jag blir rädd och glömmer Gud?”
Var lugn. Du blir alltid påmind igen, och för varje dag kommer du närmare och närmare.
Det sitter nu fullt ut i dina celler, och det tar sju år att byta ut cellerna.
Det sitter även i ditt hem, i din fru och i dina vänner du möter.
Du kan inte glömma.
”Jag vänder mig åter åt väster och får frågan vad jag är rädd för”
Att förneka mig – Min röst måste vara med.
Jag måste våga visa mig, även om jag är rädd för att bli utesluten.
Men nu vet jag (insikt just nu) att de som jag ibland tycker utesluter mig, förmodligen själva känner sig uteslutna från sig själva och från Gud – och behöver påminnas om det genom mig, även om det smärtar dem.
”Så hjälp mig nu att våga synas och vittna om dig så att fler förstår. Vad kan jag göra för att det ska ske?”
Du har ju redan börjat förstå hur modig du är.
Du har trotsat din stora rädsla att inte vara omtyckt.
Du har mer än en fot inne.
Ta bara steget fullt ut nu.
Nu är de flesta du möter redo att se det.
Att gråta av kärlek till källan.
Det berör dem djupt.
Och då talar du genom din vibration.
Din kärlek.
Som är min kärlek.
Vår kärlek. Allas kärlek.
Jag vänder mig mot norr och får frågan:
”Vilka resurser har jag fått som jag nu behöver återkalla?”
Svaret från norr kommer blixtsnabbt, innan jag ens hunnit vrida mig:
Sluta prestera.
Veta att du är framme i varje andetag, var du än befinner dig.
Krama träd oftare.
Var stilla, och fåglarna kommer att bygga bo i din krona. Det som min kropp redan vet – Det som mitt sinne har glömt.
Till sist går jag till centrum, till hjärtat, och får frågan:
”Vad vill bli ihågkommet? Inte med mitt sinne, utan med mitt hjärta – Vad är essensen av min resa?”
Att lysa och sjunga Guds namn så att alla som vill kan höra det. Det handlar inte längre om dig – Det handlar om oss.